malinsoderback

Jag går ensam på den långa vägen.
Som en varelse utan ben och blod känner jag smärtan.
Som en osynlig själ utan ögon ser jag er.
Er som en gång hatade mig.
Ert skratt ekar i dom tomma korridorerna.
Där sitter jag och skriker.
Jag skriker dom starka orden som en gång sårade mig.
Men ni hör mig inte.
Snälla, låt mig få försvinna från denna smärta.
Låt mig få vila i frid.
Men när skratten tillslut försvinner blir det svart.

Är jag i himlen nu?

Av: Malin Söderback